tisdag 19 april 2011

Kalkälskande växter och Allemansrätten


Allemansrätten

Allemansrätten ger oss en möjlighet att röra oss fritt ute i naturen. Du använder dig av den när du till exempel promenerar, joggar eller bara sitter på en sten. Vi måste ta hänsyn och ansvar för natur, djur vilket innebär att vi inte ska störa eller förstöra. Det gäller alla människor och har en stor betydelse för våra möjligheter att vistas i naturen. Begreppet allemansrätten är inte äldre än från 1900-talet men många nämner det redan som ett kulturarv.
Allemansrätten är inskriven i Sveriges fyra grundlagar men är ingen lag. Däremot omges den av andra lagar som sätter gränser och beskriver vad som är tillåtet.
Det kan även finnas skyddade platser där allemansrätten är antingen begränsad eller utökad. Dessa platser är ofta olika nationalparker eller liknande. På dessa platser kan reglerna vara olika och skilja sig beroende på vad det är för ställe. Det kan handla om att man till exempel inte får elda eller ha med sig hund. Dessa regler finns oftast uppsatte med skyltar så att man tydligt ser vad som gäller. Det finns en symbol som ser ut som en stjärna och kan vara målad på ett träd eller finnas på små skyltar. Stjärnan är symbolen för skyddad natur och visar att det finns särskilda bestämmelser på platsen.
Anledningarna för att vara ute i naturen har förändrats genom åren, förr handlade det mest om upplevelserna av naturen och idag handlar det mer om aktiviteter. Aktiviteter kan till exempel vara cykling och klättring. Eftersom vi i dagens samhälle ofta bor i städer och tättbebyggda områden så blir det ett högre tryck på de naturområden som finns runt omkring oss. Detta leder till att mark och växter slits ut. I och med detta ställs det nya krav på allemansrätten. Det är värdefullt för friluftslivet att det finns tillräckligt med mark för allmänheten, både nu och i framtiden så att vi får fortsätta röra oss fritt i naturen.

Källa: http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Friluftsliv/Allemansratten/

Kalkälskande växter

Vattnet i marken är oftast surt och kan jämföras med apelsinjuice. Om det finns mycket kalk i marken stiger pH värdet och det blir mindre surt. Växter får på så sätt olika smaker. Några växter som gillar den kalkrika marken är till exempel blåhallon och getväppling.

Källa:http://www.malmo.se/download/18.4ecfe75e1245d916760800030392/Klagshamnsudden+090508.pdf

Några fler växter som gillar kalk är bland annat: Lönn, bok, ask, syren och tulpan.

källa:http://www.funboplantskola.se/meny/lathunden/kalk.htm

/ Elina Hille

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar